Underhållslyftet 4: Oskarshamns Kraftgrupp
Den fjärde artikeln i
serien Underhållslyftet för oss till ostkusten, närmare bestämt till Oskarshamn
och kärnkraftverket där. Oskarshamns Kraftgrupp, OKG kort och gott, har sedan drygt
två år tillbaka en underhållschef som heter Håkan Talts.
Hur underhållet av ett kärnkraftverk ska utföras, det är väl
reglerat in i minsta detalj?
- Det skulle man kunna tro, men det stämmer bara till viss
del säger Håkan Talts.
- Det finns ett mycket omfattande regelverk kring allt som
gäller den säkerhetsklassade delen av anläggningen, men den utgör endast ca 20
%. På resterande 80 % är vi i princip fria att sköta underhållet så som vi
vill.
Kraftverket i Oskarshamn består av tre reaktorer eller block
med beteckningarna O1, O2 och O3.
- Alla tre bygger på samma reaktorteknik och är levererade
av dåvarande ASEA, sedermera ABB och numera Westinghouse. Däremot handlar det
om tre olika generationer. O1 är förstås äldst och den togs i drift 1972. Då
var den Sveriges första reaktor i kommersiell drift. O2 togs i drift två år senare
och tillhörde redan då nästa generation. När så O3 togs i drift 1985 så var den
av den senaste generationen och blev också Sveriges senaste reaktor att tas i
drift. O2 är trilling med reaktorerna i Barsebäck och O3 är tvilling med
Forsmark 3, berättar Håkan Talts och fortsätter:
- Att det är olika generationer innebär att det också är
olika teknik på exempelvis styr- och reglerutrustning etc. Det är lite synd
eftersom alla ingenjörslösningar då blir unika och inteofta går att återanvända från gång till gång.
Håkan Talts och ett bränslelement.
De säkerhetsklassade delarna av anläggningen är alltså hårt
reglerade.
- Det finns krav på periodiska provningar som ska visa att
anläggningen är driftklar. De här kraven ser inte exakt lika för alla
kärnkraftverk eftersom det finns ett regelverk som till viss del är
tolkningsbart. Det vanligaste provningsintervallet är en gång per år, medan
vissa saker ska provas var tredje månad och några en gång per månad. Man kan
säga att när vi gör dessa periodiska provningar så får vi också en
statuskontroll på utrustningens tillstånd sett ur ett underhållsperspektiv,
säger Håkan Talts.
Med så mycket inspektioner så låter det som en verksamhet
som är som klippt och skuren för tillståndskontroll under drift av olika slag.
- Det kan man tycka och det finns mycket passande teknik att
tillgå. Men, vi är rätt så begränsade i det tänket eftersom det är så mycket
regleringar. Det är en ganska omfattande apparat att övertyga berörda
myndigheter om att man kan göra si eller så, inte minst med avseende på
dokumentation. Men, det finns helt klart möjligheter och vi har det på en del
utrustning i alla fall, fortsätter Talts.
I slutet av 90-talet slog de första effekterna av den
avreglerade elmarknaden igenom. Elpriserna blev mycket låga, vilket ledde till
en fas av rationalisering på OKG.
- Underhållspersonalen minskades, inte med så väldigt många
personer, men ändå en klar minskning. Detta visade sig senare leda till en
ganska stor underhållsskuld till anläggningen och jobbar man inte ifatt den, så
degraderas anläggningarna sakta men säkert. De senaste tio åren har vi jobbat hårt
med att beta av den där skulden och vi har inte sett några ytterligare
nedskärningar sedan dess, säger Håkan Talts.
Hur är det med underhållsmässigheten på en sådan här
anläggning? Är det lätt eller komplicerat att utföra det som ska göras?
- Det är en klar skillnad mellan O1 och O3 kan man säga. O1
är en liten, kompakt anläggning som är rätt så trång och där man inte tagit
speciellt mycket hänsyn till underhållsmässigheten. O3 däremot är rätt så
genomtänkt i det avseendet, med stora utrymmen, lyftanordningar där det behövs
och ren allmänt gott om plats. En ytterligare skillnad är att O3 är byggd så
att mer underhåll kan utföras under drift än vad fallet är med O1 och O2. Det
minskar tiden för den årliga avställningen, säger Håkan Talts och tillägger att
denna utveckling mellan generationerna huvudsakligen drivits fram av
säkerhetsskäl. Underhållsmässigheten har så att säga kommit på köpet.
Vem är då Håkan Talts själv?
- Jag gick fyraårig teknisk linje och studerade sedan till
civilingenjör inom teknisk fysik och elektroteknik i Linköping. När jag var
färdig där, 1993, så var det mörkt på arbetsmarknaden och det fanns i princip
inga jobb att få. Då fick jag syn på en liten annons om att man sökte elkonstruktörer
till kärnkraftverket i Oskarshamn. Jag tänkte att ”jag provar väl” och så fick
jag jobbet. Då tänkte jag bara stanna ett litet tag, men jag har blivit kvar.
Jag har haft ett antal olika befattningar, främst på tekniksidan och
elkonstruktion och för fyra år sedan kom jag över till underhållet. Jag är
alltså rätt så ny i det här med underhåll kan man säga. För två år sedan fick
jag erbjudande om att bli underhållschef och det tyckte jag lät intressant. Jag
tror att det är en fördel i jobbet att ha sett lite andra delar av verksamheten
och överhuvudtaget vill jag att folk här ska se att det är många bitar som ska passa
i varandra som ett pussel, säger Håkan Talts.
Vad var det då som lockade med just underhåll?
- Jag har alltid varit både praktiskt och teoretiskt
tekniskt intresserad och underhåll är en spännande verksamhet med inslag av
både och. Det är också mer handfast teknik än vad fallet är på
konstruktionssidan. Jag har förstås fått lägga en hel del tid på att lära mig
en del speciella saker inom underhåll, inte minst terminologi och språkbruk,
säger Talts vidare.
Vad drivs du av i din egenskap av underhållschef?
- Jag vill att vi ska bidra till en hög säkerhet. Jag vill
också att vi ska bli förutsägbara när det gäller tillgängligheten. Alltså att
vi ska kunna hålla de utlovade revisionstiderna. På senare år har det varit
lite si och så med det här på OKG, men det hänger å andra sidan huvudsakligen ihop
med de stora projekt som genomförts (se mer nedan). Jag vill också att alla vi
ska dra lärdomar av det vi gör, både det som är bra och det som är dåligt så
att vi inte upprepar samma misstag flera gånger. Det är lite av det som driver
mig att försöka skapa ett så väloljat maskineri som möjligt.
När du inte jobbar, vad har du för fritidsintressen?
- Med små barn
så blir den egna fritiden kanske lite begränsad, men jag är allätare när det
gäller sport. Är man över 40 får man kämpa lite dagligen för att hålla sig i
skick…. Jag har provat rätt många sporter under årens lopp men nu blir det tennis
på vintern och golf på sommaren, kryddat med lite löpning året runt. Jag gillar
också att resa runt i världen och se mig omkring om tillfälle ges, säger Håkan
Talts.
Tillbaka till underhållet på OKG. Finns det någon speciell
underhållsproblematik kopplad till att det handlar om just kärnkraft?
- Det som är speciellt är förstås strålningen i samband med
underhåll. Det kan vara så att det förekommer strålning i den miljö där
underhållet ska utföras, eller att de komponenter man ska arbeta med är
kontaminerade och avger strålning. Det är problem som kräver speciella ställen
att vara på och speciella verkstäder. Man kan ju heller inte jobba hur länge som
helst med objekten, utan kan behöva byta personer emellanåt, säger Håkan Talts
och fortsätter:
- Sedan är det ju klart att det är en potentiellt
allmänfarlig verksamhet och därmed måste man alltid vara extra försiktig.
Säkerheten kommer alltid främst och vi har en lång rad rutiner och procedurer
att följa när vi jobbar med våra säkerhetssystem.
I övrigt är det samma situation som i andra
processindustrier, men vi har inte tillgång till hela anläggningen under drift.
Turbinanläggningen till exempel är inte möjlig att gå in i under drift och det
ställer krav på att allt underhåll verkligen utförs under de avställningar vi
har.
Stora delar av reaktorsidan är inte heller tillgänglig under
drift och det gäller alltså att göra det man ska under avställningsperioden så
att det räcker till hela vägen…
Just denna fråga har ju stor aktualitet när det visat sig
att reaktorer varit avställda under en period när det verkligen varit angeläget
att producera el.
- Ja, men det hänger samman med andra saker än underhåll. I
Sverige ställer myndigheterna retroaktiva krav på gamla kärnanläggningar vilket
i praktiken innebär att de ska uppfylla samma moderna krav som gäller om man
skulle bygga en ny reaktor. Det innebär rätt omfattande och dyra arbeten och
just nu håller vi på med två väldigt stora moderniseringsjobb på O2 och O3. O1
är klar sedan tidigare. Samtidigt som detta görs, så uppgraderas reaktorernas
effekt vilket gör det möjligt att räkna hem åtminstone en del av de här
säkerhetshöjande investeringarna, säger Håkan Talts och fortsätter:
- Det här påverkar underhåll på så sätt att vi måste skjuta
till kunskap om hur anläggningarna fungerar till projekten och att när det väl
är dags för driftsättning så får underhåll hoppa in och göra ganska stora
insatser för att få ihop det hela. På O3 ser vi det nu när vi fått sätta in en
hel del underhållspersonal under ganska lång tid för att gå i mål.
Så till en fråga som alla i Underhållslyftet får. Vad har
Håkan Talts för syn på problematiken med återväxten och det faktum att tekniska
utbildningar för närvarande inte är speciellt populära?
- Vad man kan göra för att locka ungdomar till
ingenjörsyrken och tekniska utbildningar är en delikat fråga och jag har inget
bra svar på den. Vad jag förstår så avser regeringen att återuppliva den
fyraåriga tekniska gymnasieutbildningen igen och det är bra. Det var på sin tid
en mycket bra utbildning och överhuvudtaget så ger ingenjörsyrket otroligt
mycket mer frihet och möjligheter att hitta spännande arbetsuppgifter än vad de
flesta nog tänker sig, avslutar Håkan Talts.
Peter Olofsson